Tre stycken filmer är aktuella den här veckan, Dark Shadows, Les Emotifs Anonymes och inhemska Russian Libertine. Silja Sahlgren-Fodstad och Johanna Grönqvist har sett filmerna.
Dark Shadows, regi: Tim Burton
I huvudrollerna; Johnny Depp, Eva Green och Michelle Pfeiffer.
Handling: Den förmögne Barnabus Collins förvandlas till vampyr av en kärlekskrank häxa och efter att ha tillbringat 196 år inlåst i en kista vaknar han upp 1972. Till en tid av popmusik och frigjorda kvinnor.
Silja och Johanna anser:
Johanna: Burton är skicklig men när manuset inte fungerar så blir det bara småroligt.Allt för många olika karaktärer som inte hinner utvecklas, alltför många sidospår. Jag satt och väntade att filmen skulle lyfta och det hände aldrig.
Silja: Jag antar att det är i det här skedet som man märker att jag aldrig har varit något Burton-fan för det här faktiskt är första gången jag trivs med en film av honom. Jag gillar att det är mera småroligt än supermegajättekonstigt.
Franska nerver, regi: Jean-Pierre Améris
I huvudrollerna: Benoit Poelvoorde och Isabelle Carré.
Handling: Den extremt blyga och känsliga chokladmakaren Angélique möter den kanske ännu mer blyga och känsliga Jean-Rene som äger en chokladfabrik på konkursens brant. Det uppstår ljuv musik och goda praliner, men blygheten hotar att göra pannkaka av alltihop.
Silja och Johanna anser:
Johanna: satt med ett stort leende och såg den här filmen. Och en film som börjar med att man sjunger på franska ur Sound of Music är inte fel, klarar man av att låna ur den filmen på ett intelligent sätt så är det ett bra tecken. För att inte tala om kretsen med anonyma känslomänskor, vilket ljuvlig idé.
Silja: Det som också är fint är att man inte behöver så stora åtbörder för att skapa stämning. Det mesta händer i blickar och fumliga händer. Även om man inte själv är riktigt lika osäker så kan man leva sig in i huvudpersonernas skräck.
Russian Libertine, regi: Ari Matikainen
Medverkande: Viktor Jerofejev.
Handling. Viktor Jerofejev växte upp i en diplomatfamilj med en far som bla fungerade som Stalins privata tolk. Familjen bodde långa perioder i såväl Frankrike som Senegal och Gambia och kom på så sätt att betrakta sitt land även utifrån. I slutet av 1970-talet fungerade Viktor som redaktör för en litterär tidskrift vars kontroversiella innehåll kom att kosta hans far karriären. Dokumentären kretsar kring Viktor Jerofejevs personliga historia mot bakgrund av situationen i dagens Ryssland.
Silja och Johanna tycker:
Johanna: det här är en mycket välgjord dokumentär som ändå lämnar en massa frågor. Jag måste erkänna att Viktor Jerofejev var en helt ny bekantskap för mig och dokumentären gör inte särskilt mycket för att först presentera honom. Därför får jag känslan av att springa efter och försöker snappa upp bitar av information som dokumentären sedan strör ut. Och då man äntligen hinner ifatt berättelsen är man ”andfådd” och irriterad. Så det tar sin stund innan man kommer in i det hela och ändå blir det oklart vad det var man egentligen ville berätta.
Silja: Nej, jag håller med om att det här är en film som spretar åt olika håll. Stämningsmässigt fungerar den bra och bilderna av ett nattligt Moskva och olika politiska sammandrabbningar på gatorna ser snygga ut – men man saknar en tydlig riktning.