Vår kartläggning av stiftelsemakten visar att det är män i 60-års åldern från huvudstadsregionen som har makten i de svenskspråkiga stiftelserna och stora fonderna. Professor Ilkka Ruostetsaari vid Tammerfors universitet är inte speciellt överraskad.
Han säger att små nätverk överlag är typiska i ett så litet land som Finland. Att det dessutom handlar om en språklig minoritet gör att nätverken blir ännu mindre.
Ruostetsaari har forskat i den finländska eliten. Han säger att elitnätverken i politiken och näringslivet har luckrats upp avsevärt under de senaste 20 åren.
- En förklaring är globaliseringen. Företag är i dag mindre beroende av statsmakten till exempel då det handlar om olika tillstånd. Företag är också mindre beroende av inhemsk finansiering, säger Ruostetsaari.
Det här har gjort att det inte längre finns ett lika stort behov av täta nätverk mellan politiker och näringslivet. Efter recessionen under 1990-talet insåg politiker att det till och med kan vara negativt att ha täta kopplingar till näringslivet säger Ruostetsaari.
Enligt Ruostetsaari verkar stiftelserna ändå representera de gamla elittraditionerna. En liknande utveckling där maktstrukturerna skulle ha luckrats upp och makten fördelas på allt fler personer har enligt honom inte skett inom stiftelserna.
”Stiftelserna är en konservativ uppfinning”
Kammarråd Mikael Westerback sitter med i flera stiftelsers styrelser. Han håller delvis med Ruostetsaari.
- Forskaren har rätt, stiftelsen är ju till sin form en konservativ uppfinning och dessutom långsam. I många stiftelser sitter man med tills man är 70 år och man måste medvetet försöka avgå tidigare om man vill det. Det är till sin natur så att personer sitter kvar där och sen när det kompletteras så söks det från någotsånär samma kretsar.
När Westerback själv rekryterar nya medlemmar till stiftelser funderar han speciellt på att styrelsen ska vara så mångsidig som möjligt.
- Om det är en jurist som avgår så söker man bland den juridiska sakkunskapen. Ekonomin hör också till det viktigaste så det bör också finnas ekonomisk sakkunskap, säger Westerback.
Både Ruostetsaari och Westerback tror att det kan vara mycket svårt att ändra på hur rekryteringen går till. Enligt Ruostetsaari är inofficiella kontakter fortsättningsvis väldigt viktiga i Finland.
- Stiftelserna får vara i lugn och ro. Det pågår ingen större diskussion om stiftelser och det finns ingen stor press utifrån. Jag tror inte att det i den närmaste framtiden sker stora förändringar i stiftelsernas öppenhet eller rekryteringsprocesser, säger han.