Julskinka, luftballonger, surströmming och böjda gurkor. De urbana myterna om vad allt EU "vill förbjuda" är många. De återkommande EU-nyhetsankorna kunde avfärdas som harmlöst sensationsmakeri, men det är ett allvarligare problem än så, skriver redaktionschef Jonas Jungar.
Du kanske kommer ihåg rubriken nyligen i en finländsk kvällstidning? "EU förbjuder bastuved?" Ja, rubriken hade visserligen ett frågetecken, men andemeningen var tydlig: ännu ett idiotiskt direktiv från byråkratnissarna i Bryssel.
Där låg så blaskan uppslagen på bensinstationer, i kafferum och i tidningsställ runtom i landet. Någon lusläste kanske, en annan bläddrade förstrött. EU tänker förbjuda!? Ja, ja. Suck (bläddrar vidare). Tänker de förbjuda DET också!?
Det var en lite längre text och den innehöll citat av "experter" (i det här fallet jord- och skogsbrukets intresse/lobbyorganisation med stora egna intressen i frågan). Jämfört med t.ex. den eurofoba brittiska tabloidpressen gav artikeln nästan ett vederhäftigt och initierat intryck.
Problemet var att den inte stämde. Inte på långt när.
Direktivet handlade om industriell förbränning av biomassa. Det är något helt annat än bastuved.
Men "bastuved" gör sig förstås bättre i rubriken.
Att vantolkningen genast påtalades i diverse sammanhang var egalt. Rättelser blir som bekant aldrig stora rubriker. Skadan var skedd. Och folk bläddrade vidare.
”Förbudet mot bastuved” blev en del av den muntliga traditionen och Berättelsen Om Det Stora Och Onda Bryssland.
Hopplös kamp mot ankor
Det här var bara en i raden av många EU-skrönor. Kommissionen, som för en ganska tröstlös kamp mot invasionen av dessa nyhetsankor, har t.o.m. upprättat en speciell webbsajt med det enda syftet att försöka ta kål på de värsta lögnerna. Lycka till, säger jag. Vi vill ju så gärna tro på dem.
Det ska genast sägas: EU är en komplicerad beslutsapparat, och det är inte alldeles lätt att hänga med i svängarna. Men grundprincipen är enkel. Kommissionen föreslår lagstiftning (utifrån en bedömning av vad som ur en alleuropeisk synvinkel vore bäst), därefter manglas det hela politiskt av ministerrådet och parlamentet (= våra egna politiker).
På svenska: det som kommissionen föreslår blir oerhört sällan av i föreslagen form. Och – för repetitionens skull – det föreslagna är nästan aldrig det som rubrikerna först låter påskina.
Man kan spekulera i orsakerna till de återkommande EU-ankorna. Det är förstås tacksamt att raljera över eurokraterna och deras direktivproduktion. Kanske vi har ett behov av att manifestera vår avsky för auktoriteter/makt/byråkrati genom att förlöjliga ansiktslösa pappersvändare?
Då blir frestelsen förstås stor för vissa medier att avsiktligt misstolka, ivrigt påhejade av en armé av lobbare och annat PR-folk som viskar i örat.
Men det är intellektuellt oärligt. Mycket kan och skall EU klandras för, men då ska det ske med utgångspunkt i fakta, inte i rötmånadshistorier. I synnerhet då det återstår bara ett drygt halvår till EU-valet.
Den enda följden av ”EU förbjuder…”-ankorna är ett ökat förakt för europeiskt samarbete, och en vulgärdebatt som inte tillför något av värde.
Så fortsätt för allt i världen att bränna bastuved.
Det är lyckligtvis inte dåligt pålästa journalister som bestämmer om den saken.