Vilken makt har en teaterrecensent och hurudan kritik ska en skådespelare kunna tåla? Bland annat de frågorna diskuterade lektor Gabriele Alisch med avstamp i efterspelet av premiären på Wasa Teaters storsatsning Fighting Star.
Geir Rönning, som gör en av huvudrollerna i pjäsen, publicerade på sin blogg en mycket syrlig "recension av en recension". I texten kritiserade han Vasabladets recension av Fighting Star och ifrågasatte också skribenten Lisbeth Rosenback. "Vet du alls vad du gör?" var en av formuleringarna i den nu avpublicerade texten.
- Jag blev väldigt förvånad, för jag är van vid att en professionell skådespelare har lärt sig att ta emot feedback - också kritisk feedback.
Så kommenterar Gabriele Alisch det hela. Alisch är lektor på Yrkeshögskolan Novia, utbildningsprogrammet i scenkonst.
Ingen nämnd, ingen glömd
En av de saker Geir Rönning säger sig vara besviken över är att inte alla skådespelare nämns vid namn. Gabriele Alisch säger till det att i fråga om internationell teaterkritik inte alltid är så att ens alla "riktiga" rollinnehavare nämns.
- Man måste fråga sig "För vem skrivs en recension?", säger Alisch, som menar att den inte skrivs för att de medverkande ska få läsa sina namn i tidningen, utan för publiken.
Gabriele Alisch har själv omkring 40 års erfarenhet av skådespeleri, först som statist, sedan som proffs. Hon medger att det är spännande att se vad en recensent tycker.
- Han/hon är ju en speciell position som specialist i publikperspektiv ooch som har som uppgift att se kritiskt på föreställningen.
Konsten att ta kritik
På utbildningsprogrammet i scenkonst lärs förmågan att ta kritik ut redan från början. De studerande får hela tiden feedback, från gruppen och från läraren.
- De måste förhålla sig till det och lära sig hur man beter sig i en produktion och får regi, att inte bortförklara.
Vilken makt har då en recensent idag? Tidigare var det utlåtandena i tidning eller radio som man hade att utgå från då man skulle välja att gå på teater eller stanna hemma. Nu, med de sociala medierna, kan man ha 50-100 omdömen på Facebook att stöda sig på.
- Jag tror att det har blivit mer demokratiskt hur "vanlig" publik reagerar på recensioner. De tar det som en bas för sina egna analyser, säger Gabriele Alisch.
Hon tror inte heller att en pjäs lider av en dålig recension.
- Varje recension är reklam för teatern och det har också hänt - om recensionen har speciellt dålig - att mer folk har kommit för att titta.
Läs också: Geir Rönning ilsknade till över recension av Fighting Star